Ba för förtydliga: Jag tror inte jag kommer komma in på programmet, omdömena ser fina ut och så! Men jag tror inte det kommer räcka. Men försöka, det ska jag i alla fall!

2 dagarskurs

Går en tvådagars kurs nu, en grundkurs i sex- och samlevnadsundervisning för barn och unga. Som bekant är detta ett av mina absoluta favoritämnen och det är när det kommer till normer och genusperspektiv som det riktigt bränner till i mig. Varje gång jag går någon sådan här kurs där makt, genus, normer osv osv osv avhandlas eller får möjlighet att diskutera det  i andra sammanhang bränner det till rejält i hela magen. Jag blir så sjukt inspirerad och taggad att jag knappt kan tänka på annat. Jag blir den där tjejen som glömmer räcka upp handen bara för att säga min åsikt, hasplar ur mig något och känner att jag bara vill berätta ALLT jag kan och vet för att sprida information och kunskap.

Jag har de senaste dagarna börjat tveka kring om jag ska söka in till masterprogrammet i genusvetenskap utifrån att det kommer va så jävla jobbigt att leva på studentmedel, men så krävs det bara en liten liten reflektion och det känns som att allt annat som är viktigt blir oviktigt, DET ÄR DETTA JAG SKA GÖRA skriker hela min kropp. Så skön känsla!! Så nu fick jag megapepp igen att faktiskt gå den vägen jag så länge funderat på.

Nu har jag strax samlat in alla de intyg och omdömen som jag kan få också för att söka in, och kanske kanske tycker antagningen att Hon, den där tjejen, hon behöver bli antagen! Jag ska alltså söka in på reell kompetens (dvs arbetslivserfarenhet m.m. då jag inte har de grundläggande högskolepoängen i frågan) och om jag får säga det själv så ser det riktigt fint ut trots mitt korta yrkesliv. :D :D :D :D *good on paper hopefully good in praktiken också så att säga*


PEPP PÅ LIVET!!

27 going 12.

Efter flera långa helger frågade jag chans på fyllan som om jag var 10 år. Jag visste nästan helt & hållet att han skulle säga ja, men det tog ändå cirka fyra minuter för mig att våga. Och så rumlade det till i magen när han lös upp och sa ja ja ja.

Jag är så jävla kär, i kanske den vackraste personen jag sett.
Och nu är han min.

LIVET

Jag tänker på ungefär två saker hela tiden:

1. Honom.

2. Framtiden, och hur fan det ska bli med allt. 

den vidriga antigaytrenden, en liten liten enkel analys

Nu kommer rapporter om att världsbanken tillfälligt stoppar lån till Uganda. Flera länder väljer att stoppa sina bistånd. Jag säger bara hurra och tycker att det är bra att nationer tar ansvar och markerar tydligt, om man kan, att man inte stödjer länder som bryter så fullständigt mot de mänskliga rättigheterna. Det ligger i allas intressen i en såpass globaliserad värld men inte minst för den enskilda människan som är bosatt i landet. Som jag förstått det har Uganda kriminaliserat homosexualitet och det är även olagligt att INTE berätta för myndigheter om man känner till någon som är homosexuell, helt bisarra och vidervärdiga lagar kan en tycka (även om jag ändå alltid är pro till att se försöka se och förstå hur det kan bli såhär, man ska inte ursäkta tjuven, men man kan förstå om någon stjäl när den befinner sig i fattigdom så att säga). Här har det agerats ganska snabbt, det var på tiden.

Hursomhelst. Trots att jag är positiv till att nationer visar sitt avsky genom att dra in bistånd med mera blir jag en aningens konfunderad såhär någon vecka efter OS. Rysslands antigay-lagar må inte (i jämförelse OBS) vara "lika allvarliga" (det ger mig illa smak i munnen att säga så då de som sagt är fruktansvärda) men är inte mindre en djupt oroväckande utveckling och inskräkning på människor rätt att få ta del av information och leva på det sätt de önskar. Lagen i Ryssland innebär att man inte får "propagera icke-traditionella sexuella relationer" till minderåriga (vad nu icke-traditionella sexuella relationer är, homosexualitet har funnits i alla tider). Så förutom att inskränka på människors rätt till information och att få leva på det sätt de önskar markerar även lagen tydligt att homosexualitet är fel och vi vet alla vad diskriminering gör med ett folk. Det kommer ständigt nya uppgifter om hur grupper i Ryssland torterar homosexuella på de mest fruktansvärda sätt, något som de antagligen (med den retorik och lagstiftning som numera finns i Ryssland) anser sig ha rätt att göra då de vet att deras kära pappa Putin någonstans håller med dem i deras värderingar. Organisationer som försöker stötta hbtq-personer har inte längre möjlighet att göra det på samma sätt. Människorättsorganisationer slår vilt på trumman, som vanligt, men de politiska och eknomiska makterna förblir och förblev, i mina ögon, ganska så tysta.

Jag har några olika teorier (som man kan se från olika håll) om varför det är så, att man agerar så kraftigt mot Uganda men inte Ryssland.

1. Självklart är blir det mer komplext då västvärlden antagligen är både mer beroende av Ryssland och rädda för dem. OS var också ett utmärkt tillfälle för enskilda länder att göra exempelvis göra reklam för sig, vi i Sverige gjorde ju stora rubriker med våra medaljer exempelvis. Antagligen är vi också mer beroende rent ekonomiskt och politiskt av att hålla en god ton till Ryssland. Något jag kan väldigt lite om och därför inte vill uttala mig närmre kring, men en kan ju bara anta att det är så.
Det är inte svårt att förstå vilka signaler detta sänder detta ut till de förföljda homosexuella i Ryssland när de ser hur omvärlden agerar direkt mot Uganda men inte mot dem. Det är ett jävla svek helt enkelt.

2. Västvärlden (den "vita" världen) har en sån jävla genomskinlig tendens att döma ut kraftigare när det handlar om länder som är främmande för oss. Det är ingen hemlighet att rasism mot befolkning i Afrika har funnits i alla tider och tagit sig uttryck på de mest fruktansvärda sätt. När det kommer till Afrika tar västvärlden sig rätten att exploatera och håna hurdant de vill. Där är det lätt att peka med hela handen och säga att man vet bäst. Man ställer sig helt enkelt över dem på ett sätt som för mig blir obehagligt om man ser på det jämförelsevis med Ryssland.

Med det sagt så ska ju även tilläggas som tidigare att lagarna i Uganda är "värre" än de i Ryssland, men det gör inte saken mindre viktig. Jag menar alltså inte att man gör fel i att exempelvis stoppa bistånden till Uganda, tvärtom, det är ett oerhört kraftigt verktyg. Men det blir för mig faktiskt otäckt när en tänker på hur makten används mot Uganda när man samtidigt ser hur jävla fega de flesta var/är när det kommer till Ryssland.

Lev som ni fucking lär, i alla sammanhang! I Ryssland har det ännu inte gått så långt, men om inte fler tydliga markörer görs från röster som faktiskt kanske lyssnas till (då det är uppenbart att frivilligorganisationer m.m. inte hörsammas) så bäddar vi för att utveckligen blir än värre även i Ryssland. Det är dubbelmoral av våra makthavare att inte agera kraftigare. Tvi säger jag bara. Tvi.

här kommer lyckan för hundar som oss

Två saker:

1. Jag borde verkligen köpa bille till Håkan på Ullevi i sommar.. men åh, det är ju så mycket jag vill göra!!

2. Helgen jag precis hade <3

3 grejer

En dålig grej:
Min jobbångest / yrkesvalsångest / livsvalsångest / kris fortsätter. Det tar upp större delen av tankeverksamheten och det är egentligen endast på helgen som jag känner mig glad. Eller hemma, efter jobbet. Tankar fortsätter snurra. Är det fel på mig? Hur ska jag ta mig ur det här? Känslan av att vara i ett fängelse för resten av livet är kontant. Jag vet att det är orimligt att tänka så, men det är så det känns.  Avundsjukan fortsätter puttra, gentemot dem som trivs. Typisk dålig grej. Jag vet inte, hittar jag inte på någon slags plan snart så tror jag att hela historien slutar sorligt. Hur jag ska hitta den där planen är dock högst oklart!!!!!!!!!

En bra grej:
Pojkar. Eller pojke. Ett par läppar, ett par armar, ett burr och fina ord. Mmm. Jag säger då det. Hångla är livets aktivitet! Japp mamma och pappa - jag hånglar på. Det unnar ni mig hoppas jag? :))))

Hej svejs och sådär.

HAPPY MONDAY EVERYBODY!!