Nu har jag blivit helt besatt av tanken att plugga vidare. Det är det enda jag googlar på nu för tiden. Läser om beskrivningarna av utbildningarna om och om igen. Väger fram och tillbaka (rent innehållsmässigt i utbildningarna) och upp och ner. Den i Malmö känns helt plötsligt lite för bred? Jag är ju yrkesskolad och är inte van vid ett renodlat teoretiskt tänk. Vi hade ju mycket mer praktisk utbildning (alltså hur vi skulle använda vår kunskap i praktiken). På mastern är det liksom bara ren teori, ingen praktik. Det känns scary, vad jobbar man med sen liksom?
Nu har jag i varje fall "bokat" in en telefontid med rektorn för programmet i Göteborg för att få mer information samt fått numret till syokonsulenten för programmet i Malmö. Imorgon skall jag försöka ringa den allmänna studievägledaren på Göteborgs universitet för att se om jag kan få några handfasta tips och råd!!!!!!!!
AMAGAD kan det bara inte finnas en utbildning med exakt den arbetsbeskrivningen jag vill ha??!
Dör.
18 feb. 2013
14 feb. 2013
...........
Jag är SÅ sugen på att börja plugga igen. Jag vill läsa en masterutbildning för att få mer kompetens, kunskap och kunna stiga längre i min än så länge korta karriär. Jag vill komma långt så småningom och jobba på en högre nivå. Att jobba med individer är jätteroligt, men någonstans så har jag ett mål att jobba på mer strukturell nivå. Jag vill forska och kanske t.o.m föreläsa. Skriva böcker och avhandling. Så så många drömmar, som inte är helt orealistiska. För allt ovanstående kan jag göra, om jag väljer rätt väg och är ambitiös!
Jag känner i hela kroppen att jag inte är redo för att fastna i arbetslivet ännu utan hungrar efter böckerna. Dessutom så är det den lilla detaljen att jag är 26 år, barnlös och manslös och därför inte har någon annan att tänka på än mig själv. Det underlättar ju så att säga allt, även om det säkert går alldeles utmärkt att flytta och plugga med både man och barn.
Men här kommer den otroligt tråkiga biten.. De utbildningar som låter absolut mest intressanta ligger i antingen Linköping eller Lund. Två städer jag inte vill flytta till. Jag är rätt kräsen, det är Göteborg eller Stockholm som jag vill vara i, jag tänker att jag måste ju trivas dit jag kommer om jag ska befinna mig där i två år. Right? Det är så himla frustrerande! Den i Linköping verkar dock ges en hel del på distans... Men den i Lund verkar fet.
Det är lite kruxigt att komma in på dessa utbildningar också då i varje fall den i Linköping kräver att man åtminstone skriver ett antagningsbrev med argument varför man skall gå där då jag inte har en kandidatexamen i genusvetenskap. Likaså gäller för den i Lund. Den i Lund verkar dessutom anta 7 personer per termin varav 27 var behöriga senast. Den ger i och för sig en möjlighet att läsa en termin utomlands/på annan ort/göra praktik samt sista terminen som är uppsatsen går ju säkert göra på distans mer eller mindre.
Det finns en i Göteborg, men där hänger allt på att jag kanske kan komma in för att jag har skrivit en uppsats med just genusinriktning. Tyvärr är inte profilen riktigt det jag söker..
Det finns även några halvintressanta utbildningar som ges på halvfart, men det orkar jag inte med. Skall jag plugga så vill jag göra det ordentligt och därmed alltså på helfart.
Åh alltså! Frustrationen!
Att läsa en master i socialt arbete känns inte helt rätt då det skulle innebära att jag får läsa endel kurser som inte alls ligger inom mitt intresseområde och de kurser jag verkligen vill läsa är det inte säkert att de går just den terminen jag är där, allt beror på resurser och efterfrågan när det kommer till sådant. Skall jag lägga två års studier och csnlån på något vill jag att allting skall vara av värde för min framtid, såklart.
Sen tänker jag att då kanske jag kan läsa något annat som intresserar mig, tex en master med någon form av sociologisk intriktning, socialpolitik, internationella studier osv osv osv. Finns så mycket jag vill göra! Men då känns inte det helt rätt heller. Genus är ju det jag vill ha! Samtliga jag tittat på förbereder en på att kunna forska, vilket ju är mitt mål i slutändan (om jag inte ändrar mig någonstans på vägen...).
Damn you!
Nä, imorgon tar jag och ringer respektive institution på de jag har kollat på för att få mer information om behörighetskrav. Dessutom är beskrivningarna för varje utbildning så himla luddig att det kan vara bra att få mer konkret information om vad programmen erbjuder.
Allra helst skulle jag ju vilja läsa utomlands, men det verkar bara så krångligt att ordna en masterutbildning utomlands på egen hand, och dessutom kostar det pengar. Önskar jag kunde anställa någon som kunde göra detta jobbet åt mig!
Jag känner i hela kroppen att jag inte är redo för att fastna i arbetslivet ännu utan hungrar efter böckerna. Dessutom så är det den lilla detaljen att jag är 26 år, barnlös och manslös och därför inte har någon annan att tänka på än mig själv. Det underlättar ju så att säga allt, även om det säkert går alldeles utmärkt att flytta och plugga med både man och barn.
Men här kommer den otroligt tråkiga biten.. De utbildningar som låter absolut mest intressanta ligger i antingen Linköping eller Lund. Två städer jag inte vill flytta till. Jag är rätt kräsen, det är Göteborg eller Stockholm som jag vill vara i, jag tänker att jag måste ju trivas dit jag kommer om jag ska befinna mig där i två år. Right? Det är så himla frustrerande! Den i Linköping verkar dock ges en hel del på distans... Men den i Lund verkar fet.
Det är lite kruxigt att komma in på dessa utbildningar också då i varje fall den i Linköping kräver att man åtminstone skriver ett antagningsbrev med argument varför man skall gå där då jag inte har en kandidatexamen i genusvetenskap. Likaså gäller för den i Lund. Den i Lund verkar dessutom anta 7 personer per termin varav 27 var behöriga senast. Den ger i och för sig en möjlighet att läsa en termin utomlands/på annan ort/göra praktik samt sista terminen som är uppsatsen går ju säkert göra på distans mer eller mindre.
Det finns en i Göteborg, men där hänger allt på att jag kanske kan komma in för att jag har skrivit en uppsats med just genusinriktning. Tyvärr är inte profilen riktigt det jag söker..
Det finns även några halvintressanta utbildningar som ges på halvfart, men det orkar jag inte med. Skall jag plugga så vill jag göra det ordentligt och därmed alltså på helfart.
Åh alltså! Frustrationen!
Att läsa en master i socialt arbete känns inte helt rätt då det skulle innebära att jag får läsa endel kurser som inte alls ligger inom mitt intresseområde och de kurser jag verkligen vill läsa är det inte säkert att de går just den terminen jag är där, allt beror på resurser och efterfrågan när det kommer till sådant. Skall jag lägga två års studier och csnlån på något vill jag att allting skall vara av värde för min framtid, såklart.
Sen tänker jag att då kanske jag kan läsa något annat som intresserar mig, tex en master med någon form av sociologisk intriktning, socialpolitik, internationella studier osv osv osv. Finns så mycket jag vill göra! Men då känns inte det helt rätt heller. Genus är ju det jag vill ha! Samtliga jag tittat på förbereder en på att kunna forska, vilket ju är mitt mål i slutändan (om jag inte ändrar mig någonstans på vägen...).
Damn you!
Nä, imorgon tar jag och ringer respektive institution på de jag har kollat på för att få mer information om behörighetskrav. Dessutom är beskrivningarna för varje utbildning så himla luddig att det kan vara bra att få mer konkret information om vad programmen erbjuder.
Allra helst skulle jag ju vilja läsa utomlands, men det verkar bara så krångligt att ordna en masterutbildning utomlands på egen hand, och dessutom kostar det pengar. Önskar jag kunde anställa någon som kunde göra detta jobbet åt mig!
2 bra saker
1. Att jag ska på bröllop för fina Hanna och Johan i början av sommaren!
2. Att jag sprungit 4 gånger nu på två veckor. Idag sprang jag själv dessutom i 35 min utan paus! Litet steg för människan, stort steg för mig!
2. Att jag sprungit 4 gånger nu på två veckor. Idag sprang jag själv dessutom i 35 min utan paus! Litet steg för människan, stort steg för mig!
6 feb. 2013
TRE SEKUNDER SENARE
Efter jag skrivit föregående inlägg ser jag följande på facebook:
För 7 timmar sedan la någon upp ett klipp på en hemmagjord sexvideo där en man och kvinna ligger med varandra i badrummet över toalettstolen. Klippet pågår i cirka 8 sekunder. När det är dags för mannen att "sprida sin säd" trycker han ner kvinnans huvud i toalettstolen och spolar samtidigt och går sedan därifrån och kvinnan hurklar med huvudet nerkört.
Över 13 000 kommentarer 34 000 "likes" och 39 000 delningar.
Cirka 95 % kommentarerna lyder "hHAHAAHAHA!!!!" "That made my day!!!!" Etc etc etc.
VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ VÄRLDEN!? :( :( :( :( :( :( :( :( :( :( :( :( :( :( :( :( :(
Orkar inte.
För 7 timmar sedan la någon upp ett klipp på en hemmagjord sexvideo där en man och kvinna ligger med varandra i badrummet över toalettstolen. Klippet pågår i cirka 8 sekunder. När det är dags för mannen att "sprida sin säd" trycker han ner kvinnans huvud i toalettstolen och spolar samtidigt och går sedan därifrån och kvinnan hurklar med huvudet nerkört.
Över 13 000 kommentarer 34 000 "likes" och 39 000 delningar.
Cirka 95 % kommentarerna lyder "hHAHAAHAHA!!!!" "That made my day!!!!" Etc etc etc.
VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ VÄRLDEN!? :( :( :( :( :( :( :( :( :( :( :( :( :( :( :( :( :(
Orkar inte.
Uppdrag granskning
Äntligen tas det upp! Näthatet mot kända/okända feminister på internet. Jag har länge följt hatet då jag läst feministiska blogginlägg, krönikor, artiklar och dess efterföljande kommentarstrådar och undrat när detta skall komma till ytan. Detta bisarra hatet där hot om våldtäkt och mord florerar. Där attacker om hur fula och äckliga dessa kvinnor är som egentligen har tre saker gemensamt: de hörs, de är ofta feminister och är inte helt sällan motståndare mot rasism. Hur kan detta inte tas på allvar, har jag tänkt.
Så ser jag alltså på Uppdrag granskning och blir mätt. Jag blir inte speciellt ledsen, utan mest bara mätt och så ofantligt trött. Jag är så ofantligt trött på allt motstånd som kräks ut på kvinnor som gör sin röst hörd och som har en åsikt där patriarkatet riskerar att brytas ner till mindre bitar och därmed blir mer synliggjort som ett problem. För blir det synliggjort som ett problem ifrågasätts allting som människor någonsin känt till, och detta är otroligt skrämmande för många män som medvetet eller omedvetet vill fortsätta ha den största kakbiten av makten.
Att starka kvinnor idag faktiskt vågar gå ut helt öppet i media med deras åsikter är för mig otroligt modigt, och samtidigt som jag tänker den meningen skär det sig i hela skallen. Ska det behöva vara modigt att stå för vad man tycker och tänker? Ska det behöva krävas ett jävlarannamma för att öppet säga att samhället är skevt och att det behöver rättas till? Ska det alltså behövas mod för att ställa krav och få säga att det idag är jäkligt orättvist att födas in i det kvinnliga biologiska könet?
För det gör det idag. Det krävs en stor portion mod för att uttrycka det i min värld mest självklara. Att män och kvinnor ska ha lika rättigheter till att synas och höras, rätt till att leva i en värld där vi inte riskerar att skuldbeläggas om vi blir våldtagna av den okontrollerbara mannen (som det ju verkar tyckas i tillexempel i svenska domstolar/skolor och hem), rätt till att inte behöva leva med det ständiga hotet om det sexuella våldet, rätt till att överhuvudtaget få leva ett liv på lika premisser som sina partners, kompisar, arbetskamrater, fäder, bröder och söner (med mera med mera med mera). För det gör vi inte idag. Men ifrågasätter man det så är man uppenbarligen en jävla hora, fitta, luder, kräk, får för lite kuk och behöver gruppvåldtas. Bland annat.
Som vi alla intellektuella människor förstår är detta fel och förkastligt.
Men det som gör mig än mer nedstämd är just det faktum att jag själv ofta kan vara tyst. Jag ser mig själv som en stark ung tjej med feministiska åsikter som många andra. Jag vågar för det mesta säga ifrån och jag tycker till. Men ändå kan jag i vissa sammanhang hålla tyst. För att jag är rädd för att upplevas som obekväm, tråkig, tröttsam, missnöjd eller tjatig. Alla dom där negativa begreppen. Jag kan vara lite tystare för att folk inte ska tycka att jag överdriver eller hatar "på något som inte finns att hata på", vilket är ett vanligt bemötande man får om man uttalar att det är ojämlikhet mellan könen idag. Träffar jag någon kille exempelvis så orkar jag ibland inte prata om det som står mig varmt om hjärtat; kvinnors (i dagsläget inte helt utbredda och fullständiga) rättigheter. För att jag är alltså rädd för att ses som en obekväm och lite jobbig tjej. En sån där som ställer krav. För en sån orkar väl ingen va ihop med, det har man ju hört. Jag blir orolig för att jag ska ses som en arg bitterfitta som troligtvis någon aldrig orkat leva med.
Går jag på fest (där det finns fler människor än mina strålande feministiska vänner, där ljuder diskussionerna högt och brett - alltid!) så kan jag dra mig för att dra upp ämnen som talar för att jag är feminist. Jag vill inte vara en partydödare. Vill inte vara den där tjejen som anses tjata så förbannat mycket om det där supertråkiga och överdrivna ämnet. Det är helt enkelt lättare att vara tyst.
Många gånger har jag velat skriva svar på rasistiska eller sexistiska inlägg på facebook. Men jag vågar inte. Tänk om någon ser och säger något elakt, tänk om någon skrattar åt mig? Tänk om jag aldrig mer får ligga?
Ibland skuldbelägger jag mig själv för att jag håller tyst. Jag tänker att jag är feg och en dålig feminist. Jag skäms lite inför mina medsystrar och blir förbannad på mig själv för att jag själv går in i den där förbannade strukturen så jäkla medvetet. Jag håller tyst, fastän alla mina principer egentligen skriker NEJ! SÄG VAD DU TYCKER! DET ÄR BARA SANNINGEN! DET ÄR INTE MER ÄN RÄTT! Det värsta jag vet är att vi lever i ett samhälle där kvinnor lär sig att göra just det, hålla tyst till förmån för männen - för det är sådan strukturen och normen är, kvinnor ska helt enkelt inte få ta den platsen idag, och gör dom det så är de några jobbiga jävlar. En tjej som tar för stor plats, som tror att hon är något. Fyfan vilken jobbig brud.
Ibland gör jag alltså det som jag egentligen hatar, jag rullar med i det som jag föraktar. Genom att hålla tyst så låter jag det fortsätta liksom. Det där jäkla patriarkatet.
Sedan blir jag arg och slutar lägga det på en individnivå och på mig själv. För det är så förbannat starkt, det där rådande klimatet, att det är omöjligt att alltid orka kämpa emot. Jag är inte ensam om det. Men jag kan öva varje dag på att våga lite lite mer, för det är ändå viktigt.
Men så finns det alltså de där kvinnorna som öppet, i media, säger precis vad de tycker och kräver det som skall vara deras - totalt frihet och jämlikhet, men för att de är just kvinnor så skall de bli våldtagna för att de uttrycker sig. Och gud vad jag beundrar dem! De behöver all stöttning de kan få så att de aldrig någonsin tystas ner.
Så ser jag alltså på Uppdrag granskning och blir mätt. Jag blir inte speciellt ledsen, utan mest bara mätt och så ofantligt trött. Jag är så ofantligt trött på allt motstånd som kräks ut på kvinnor som gör sin röst hörd och som har en åsikt där patriarkatet riskerar att brytas ner till mindre bitar och därmed blir mer synliggjort som ett problem. För blir det synliggjort som ett problem ifrågasätts allting som människor någonsin känt till, och detta är otroligt skrämmande för många män som medvetet eller omedvetet vill fortsätta ha den största kakbiten av makten.
Att starka kvinnor idag faktiskt vågar gå ut helt öppet i media med deras åsikter är för mig otroligt modigt, och samtidigt som jag tänker den meningen skär det sig i hela skallen. Ska det behöva vara modigt att stå för vad man tycker och tänker? Ska det behöva krävas ett jävlarannamma för att öppet säga att samhället är skevt och att det behöver rättas till? Ska det alltså behövas mod för att ställa krav och få säga att det idag är jäkligt orättvist att födas in i det kvinnliga biologiska könet?
För det gör det idag. Det krävs en stor portion mod för att uttrycka det i min värld mest självklara. Att män och kvinnor ska ha lika rättigheter till att synas och höras, rätt till att leva i en värld där vi inte riskerar att skuldbeläggas om vi blir våldtagna av den okontrollerbara mannen (som det ju verkar tyckas i tillexempel i svenska domstolar/skolor och hem), rätt till att inte behöva leva med det ständiga hotet om det sexuella våldet, rätt till att överhuvudtaget få leva ett liv på lika premisser som sina partners, kompisar, arbetskamrater, fäder, bröder och söner (med mera med mera med mera). För det gör vi inte idag. Men ifrågasätter man det så är man uppenbarligen en jävla hora, fitta, luder, kräk, får för lite kuk och behöver gruppvåldtas. Bland annat.
Som vi alla intellektuella människor förstår är detta fel och förkastligt.
Men det som gör mig än mer nedstämd är just det faktum att jag själv ofta kan vara tyst. Jag ser mig själv som en stark ung tjej med feministiska åsikter som många andra. Jag vågar för det mesta säga ifrån och jag tycker till. Men ändå kan jag i vissa sammanhang hålla tyst. För att jag är rädd för att upplevas som obekväm, tråkig, tröttsam, missnöjd eller tjatig. Alla dom där negativa begreppen. Jag kan vara lite tystare för att folk inte ska tycka att jag överdriver eller hatar "på något som inte finns att hata på", vilket är ett vanligt bemötande man får om man uttalar att det är ojämlikhet mellan könen idag. Träffar jag någon kille exempelvis så orkar jag ibland inte prata om det som står mig varmt om hjärtat; kvinnors (i dagsläget inte helt utbredda och fullständiga) rättigheter. För att jag är alltså rädd för att ses som en obekväm och lite jobbig tjej. En sån där som ställer krav. För en sån orkar väl ingen va ihop med, det har man ju hört. Jag blir orolig för att jag ska ses som en arg bitterfitta som troligtvis någon aldrig orkat leva med.
Går jag på fest (där det finns fler människor än mina strålande feministiska vänner, där ljuder diskussionerna högt och brett - alltid!) så kan jag dra mig för att dra upp ämnen som talar för att jag är feminist. Jag vill inte vara en partydödare. Vill inte vara den där tjejen som anses tjata så förbannat mycket om det där supertråkiga och överdrivna ämnet. Det är helt enkelt lättare att vara tyst.
Många gånger har jag velat skriva svar på rasistiska eller sexistiska inlägg på facebook. Men jag vågar inte. Tänk om någon ser och säger något elakt, tänk om någon skrattar åt mig? Tänk om jag aldrig mer får ligga?
Ibland skuldbelägger jag mig själv för att jag håller tyst. Jag tänker att jag är feg och en dålig feminist. Jag skäms lite inför mina medsystrar och blir förbannad på mig själv för att jag själv går in i den där förbannade strukturen så jäkla medvetet. Jag håller tyst, fastän alla mina principer egentligen skriker NEJ! SÄG VAD DU TYCKER! DET ÄR BARA SANNINGEN! DET ÄR INTE MER ÄN RÄTT! Det värsta jag vet är att vi lever i ett samhälle där kvinnor lär sig att göra just det, hålla tyst till förmån för männen - för det är sådan strukturen och normen är, kvinnor ska helt enkelt inte få ta den platsen idag, och gör dom det så är de några jobbiga jävlar. En tjej som tar för stor plats, som tror att hon är något. Fyfan vilken jobbig brud.
Ibland gör jag alltså det som jag egentligen hatar, jag rullar med i det som jag föraktar. Genom att hålla tyst så låter jag det fortsätta liksom. Det där jäkla patriarkatet.
Sedan blir jag arg och slutar lägga det på en individnivå och på mig själv. För det är så förbannat starkt, det där rådande klimatet, att det är omöjligt att alltid orka kämpa emot. Jag är inte ensam om det. Men jag kan öva varje dag på att våga lite lite mer, för det är ändå viktigt.
Men så finns det alltså de där kvinnorna som öppet, i media, säger precis vad de tycker och kräver det som skall vara deras - totalt frihet och jämlikhet, men för att de är just kvinnor så skall de bli våldtagna för att de uttrycker sig. Och gud vad jag beundrar dem! De behöver all stöttning de kan få så att de aldrig någonsin tystas ner.
31 jan. 2013
DAGS IGEN
1. Hur gammal är du? Tjugosex plus några veckor!
2. Hur gammal känner du dig? Ibland känner jag mig som 30, ibland som 20. Jättekonstigt. Känner mig dock aldrig som 26.
3. Vad har du gjort i dag? Jag har jobbat och bara insett en fin grej, att jag liksom är duktig på det jag gör. Jag lär mig och blir bättre, jag är duktig på klientmöten och jag vet inte.. ah, jag tror att jag kan bli grym liksom. Känns fantastiskt. Det är så givande att ha bra samtal med klienter ibland alltså. Efter den arbetsdagen gick jag hem, lagade en god middag, la mig i sängen (för 3: kvällen i rad, varit så himla trött denna veckan) och sett på en dokumentär om ungdomspartier i Norge och Utöya (grät sönder) samt lyssnat på en jättebra p1 dokumentär om delvis det jag jobbar med. "den fastspända flickan" hette den. Alla borde lyssna. Jag orkar normalt inte se/höra/läsa något om utsatta barn och övriga sociala missförhållanden efter jobbet men idag gick det eftersom det är någorlunda lungt på jobbet. Och jag fick en himla inspiration till att bli ännu bättre!
4. Vilken film såg du senast? Hmm... Jag minns inte faktiskt. Take this walz kanske? Tror den heter så. Så himla fin och ångestfylld.
5. Vem ringde du senast? Johanna!
6. är du besatt av någonting? Män och människor. Mina kompisar. Helt beroende.
7. Är du rädd för blod? Alltså jag känner mig inte så rädd för blod men jag blir alltid "svag" i kroppen när jag pratar om kroppen, läkargrejer osv. Kan tex inte se realityserie om sjukvård utan att bli helt förslappad i kroppen. Har varit nära på att svimma när jag tagit blodprov och sånt också. usch.
8. Beskriv platsen du befinner dig på just nu? I min säng. Älskar den.
9. Kan du nämna fem statsministrar under 1900-talet i Sverige? Det orkar jag inte.
10. Googlade du för att få fram svaret på föregående fråga? Som sagt.
11. Vilken färg är dominerande i din garderob? Oj! Går inte fråga en färgbesatt människa det. Har massor färger!
12. När vaknade du i dag? Klockan 06. Lika hemskt som vanligt.
13. Vilken är din favorithögtid? Jag tycker om påsken massor. Älskar valborg också för den delen. Midsommar med! Haha.
14. Vart i världen skulle du vilja befinna dig just nu? Min Londonhelg gav mig bara mersmak och jag blev inte alls mätt. Vill vara i London. Eller nån annan storstad. Helst London. Kändes konstigt att vara tillbaka på något vis (även om jag varit det en annan gång också). Jag blev helt vemodig och nostalgisk på samma gång. Jag kommer nog aldrig komma över det faktum att jag inte borde flyttat tillbaka när jag gjorde det.
15. Nämn en plats i världen du besökt som du aldrig vill återvända till? Kan faktiskt inte komma på en enda.
6. Hur vill du tillbringa din pension? Jag vill va kär i min man, bo i en villa i ett varmt land och bara ha det jättebra precis hela tiden. Såklart.
17. Vad lyssnar du på just nu? Exitmusic, sjukt bra!!
18. Har du någon gång brutit ett ben? nix! thank god.
19. Vilka fem saker vill du inte vara utan i ditt skafferi/kyl? Pasta, creme fräsch (ja, stavar det så), kaffe, salami, bacon.
20. Vem är din favoritkändis? Hum alltså. Jag är ju väldigt kär i ett par män, typ James Franco och Ryan Gosling för tillfället. Annars tycker jag att typ Mia Skäringer är döbra.
21. Vad är du på för humör just nu? Jag känner mig lite ledsen och samtidigt uppfylld på något konstigt vis. Så som man känner när man ser och hör på något som berör en. Jag är ganska rastlös också. Samt så är jag hur kärlekskrank som helst, vill bara vara kär.
22. Vilka världsdelar har du varit i? Europa, Nordamerika och Afrika.
23. Snarkar du? Ingen har sagt att jag snarkar iallafall.
24. Vilka yrken har du provat på? Butiksbiträde på Zara, Kassörska på Willys och McDonalds, vårdbiträde på äldreboende, cafétjej på tåg (gick seriöst runt med en vagn på tåg samt spillde kaffe osv på kunder, klarade det ca 5 gånger och sen gick jag aldrig tillbaka).
25. Hur går du helst klädd? Bekvämt. Älskar tajts och stora tröjor. Gärna färgglatt. OBS, skall vara snyggt med. Tycker inte så mycket om att se helt anonym och vanlig ut, vill ha min stil liksom.
26. Vilket stjärntecken är du född i? Stjärnbock.
27. Vilket är ditt favoritgodis? M&M´s.
28. Vad sa du senast? "hej dåååå.. godnatt" till Johanna.
29. Vilket var ditt bästa ämne i skolan? Svenska, livskunskap, samhäll.
30. Vad har du på dig just nu? Mjukbraller och min lady gaga tisha.
31. Vilken är din favoritaffär? Second hand.
32. Vad har du för storlek i kläder? s-m. Ibland köper jag large för att det ser bra ut.
33. Vad har du i dina fickor? Ofta några hårnålar.
34. Vad köpte du senast? Ingredienser till middan förut. Grönsaker osv.
35. Hur många gånger har du flyttat? Föddes in i mitt föräldrahem. Sedan tog jag packet till östra London där jag träffade några av de bästa människorna, sedan hem till Skövde igen och föräldrahemmet. Efter någon vecka fick jag hyra min systers lägenhet i Vasastan i Skövde. Efter ca 5 månader flyttade jag till Göteborg och Olskroken. Där bodde jag med Johanna under ett fantastiskt år. Från Olskroken till Majorna i en studenlägenhet som jag spenderade ca 9 månader i. Från Majorna till Hisingen och min och min exsambos lägenhet. När vi bröt upp flyttade jag ett par kvarter längre ifrån på Hisingen till min lilla etta som jag börjar bli trött på. Numera är siktet inställt på typ Olskroken igen, men känns ju helst omöjligt. :(
36. Om du var fast ensam på en öde ö, vilka tre saker skulle du ta med? En man. Sedan skulle vi föröka oss och stanna kvar och bygga ett liten fin hydda och leka med våra djungelbarn. En man kan va ett ting.
37. Är du morgon- eller kvällsmänniska? Kvällsmänniska alla gånger. Det är och kommer för alltid bli min förbannelse.
38. Senaste filmen du såg på bio? The Hobbit.
39. Har du blivit sydd någon gång? Niet, inte det heller.
40. Har du någon gång badat naken utomhus? Det hoppas jag! Skall göra det i sommar.
41. Vad åt du till frukost? Två knäckemackor och en skål yoghurt. Äter när jag kommer till jobbet.
42. Hur såg ditt liv ut för tio år sedan? Då var jag 16 år och ganska nykär tror jag. Eller höll på att bli. I min gymnasiekille som jag var ihop med hela gymnasiet sen. Jag och mina kompisar hade hemmafester och dansade till The Knife mest hela tiden. Jag hade börjat gymnasiet och hittat massor nya underbara människor och var bara så lycklig att högstadiet, den hemskaste skoltiden, för alltid var förbi. Gymnasiet var en fantastisk tid, gud så roligt jag hade.
43. Har du någon gång åkt dit för fortkörning? Näpp. Skulle jag åka fast i trafiken skulle det snarare vara det motsatta.
44. Vem gjorde senast något extra speciellt för dig?
45. Vart lägger du din mobiltelefon när du sover? I bokhyllan bredvid sängen.
46. Vad var det sista du åt? Middan förut. Orkar ej återge den.
47. Vem är världens vackraste kvinna? Min mamma.
48. Är du blyg? Nej inte direkt, är ganska tuff tror jag. Vågar prata med de flesta osv. Men om jag känner att jag har något att förlora, ex om jag träffar en pojk som jag är intresserad av, så kan jag bli blyg och säger de mest konstiga saker. Orkar ej.
49. Vilken var den sista konserten du var på? Minns inte faktiskt? Nått på Pustervik. Knivderby bl.a.
50. Vad heter du i andra namn? Josefin Christina.
51. Har du varit med om en bilolycka? Jag blev påkörd av en bil en gång.
52. Har du något bevarat inom dig som ingen annan vet? Japp, det har jag alldeles säkert. Men kan inte komma på något konkret. Jag berättar det mesta för folk. Känns så himla bra att ha relationer i sitt liv där man inte behöver dölja ett smack.
53. Vilken är den roligaste träningsformen? Ingen? Nääääääääää, jag vet inte. Dansa!
54. Har du några husdjur? Nej, men har växt upp med katter. ÄLSKAR KATTER.
55. Vill du gifta dig? Absolut! Dock så är jag rätt cynisk och tror att om jag gifter mig så kommer jag förmodligen också skilja mig. Äktenskap verkar vara en komplicerad grej. Men själva giftermålet är jag sugen på.
56. Var växte dina föräldrar upp? Min mamma växte upp på landet utanför Skövde på en bondgård. Min pappa växte upp i stan, i samma stad.
57. Har du någon gång ringt polisen? Jag har ringt polisen flera gånger i jöbbet men det räknas väl inte. En gång ringde jag polisen för jag såg en avdäckad man på ett ganska udda ställe och tänkte meddela dem så han inte låg och dog där (OBS, jag satt på vagnen).
58. Har du svenskt ursprung? Supersvensk. Hur tråkigt som helst.
59. Har du, eller har haft, något smeknamn? Mitt efternamn, Fridos, Idos, Idaho, Ivenho, Idis, Idisen.
60. Vilka är dina största svagheter? Att jag tänker alldeles för mycket och överanalyserar för mycket. Önskar jag bara kunde köra ibland och inte försöka planera mitt liv i allt jag gör. Jag har även otroligt dålig självdisciplin. Jag städar sällan när jag tänkt göra det och har väldigt svårt för att komma iväg på den där träningen exempelvis. Jag är ganska lat faktiskt. Att jag kan vara osäker bland nya människor och inte tar den plats som jag förtjänar, jag kan få för mig att det jag pratar om är tråkigt exempelvis. Ibland ger jag för mycket utan att få tillbaka, vilket alltid känns tråkigt. Jag kan vara extremt virrig. Jag har en vilja att vilja vara till lags som inte alltid gynnar mig själv. Men har blivit mycket bättre på att säga ifrån.
Eftersom sista frågan var så negativ lägger jag till en egen:
61. Vilka är dina största styrkor? Jag är förstående och nyanserad. Jag är snäll, omtänksam och bra på att hantera människor som har det svårt/jobbigt/är ledsna (för det mesta, om det inte handlar om något jag gjort eller så). Jag blir inte obekväm i sådana situationer i alla fall. Jag är bra på att säga till människor runt om mig att jag tycker om dom och tänker på dem. Jag är rättvis och inte trångsynt. Jag är kärleksfull!
Japp, jag är rätt bra. Lite självgod kanske, hehe. Men det får man va.
16 jan. 2013
En alldeles vanlig onsdag
Som vanligt tagen från en a mina bloggkollegor
Glad eftermiddag! Berätta om din dag.Hejhej! Idag vaknade jag ca 06.30. Jag tittade som vanligt på telefonen det första jag gjorde och sedan instagram. Inget kul hade hänt på instagram, som vanligt. Sedan åt jag frukost, klädde på mig och gick till jobbet. Det var utbildning under förmiddagen och sedan besök besök besök av olika klienter. Alla möten var bra, det var bra. Bra jobbdag idag. Nu är jag helt enkelt hemkommen efter att ha jobbat över lite. Alltså en helt vanlig onsdag.
Vad är det bästa som hände?
Att ett besök som jag var lite nervös över gick väldigt bra, det är något speciellt med klienter som man följt länge. Sen lite annat gott. + ljudmeddelandena från Lina. Löv.
Att ett besök som jag var lite nervös över gick väldigt bra, det är något speciellt med klienter som man följt länge. Sen lite annat gott. + ljudmeddelandena från Lina. Löv.
Vad var det sämsta?
Utbildningen på förmiddagen var relevant men lite väl ingående. Hade kunnat skära ner den till två-timmars istället för hela förmiddagen liksom.
Utbildningen på förmiddagen var relevant men lite väl ingående. Hade kunnat skära ner den till två-timmars istället för hela förmiddagen liksom.
Hur hade den här dagen kunnat vara bättre?
Men alltså allt är ju bättre om det är roligt och fredag osv. Men för att va en vanligt onsdag så är det väl inget som kunde vart bättre så kanske.
Men alltså allt är ju bättre om det är roligt och fredag osv. Men för att va en vanligt onsdag så är det väl inget som kunde vart bättre så kanske.
Har du lärt dig något idag?
Japp. Nu är jag expert på datasystemet som mäter hur ungdomar/barn upplever HVB-hem och hur vi ska använda det. Som sagt, hela förmiddagen..............
Japp. Nu är jag expert på datasystemet som mäter hur ungdomar/barn upplever HVB-hem och hur vi ska använda det. Som sagt, hela förmiddagen..............
Vad händer ikväll då?
Om en liten stund ska jag gå till torget där jag bor och quizza med HANNA Ö m.fl! LÄNGTAR EFTER HANNA Ö!
Om en liten stund ska jag gå till torget där jag bor och quizza med HANNA Ö m.fl! LÄNGTAR EFTER HANNA Ö!
Hur tror du det blir?
Blir säkert supertrevligt
Blir säkert supertrevligt
Vad har du haft på dig idag?
Tjocka grå strumpbyxor, en svart sammetklänning och kängor. Försöker använda så mycket gamla kläder som möjligt på vardagarna, en riktig ful dag.
Tjocka grå strumpbyxor, en svart sammetklänning och kängor. Försöker använda så mycket gamla kläder som möjligt på vardagarna, en riktig ful dag.
Är det en snygg eller fuldag skulle du säga?
Ful dag. Hann inte sminka mig i morses heller så då känner jag mig alltid lite oskön (tyvärr). Dock kan man ju klia sig i ögonen hur mycket man vill så det är ju bra. Har dock lite svårt för tjocka strympbyxor alltså.
Ful dag. Hann inte sminka mig i morses heller så då känner jag mig alltid lite oskön (tyvärr). Dock kan man ju klia sig i ögonen hur mycket man vill så det är ju bra. Har dock lite svårt för tjocka strympbyxor alltså.
Vilka platser har du varit på idag?
Hemma och jöbbet.
Hemma och jöbbet.
Kan jag få se en bild du tagit idag?
Nä, det är jag alldeles för lat för. Gå in på instragram.
Nä, det är jag alldeles för lat för. Gå in på instragram.
Vad är det för dag idag?
Dagen då halva jobbveckan gått. Känns alltid bra! Snart helg osv.
Dagen då halva jobbveckan gått. Känns alltid bra! Snart helg osv.
Vad blir det för dag imorgon?
Torsdag. Då kommer Johanna till stan samt att det är fredag nästkommande dag och det är alltid en go känsla. Jag har en miljon jäkla besök inbokade imorn med (man kan typ inte va sjuk med mitt jobb, extra mycket att göra när man är tillbaka). Men det betyder å andra sidan att dagen går fort!
Torsdag. Då kommer Johanna till stan samt att det är fredag nästkommande dag och det är alltid en go känsla. Jag har en miljon jäkla besök inbokade imorn med (man kan typ inte va sjuk med mitt jobb, extra mycket att göra när man är tillbaka). Men det betyder å andra sidan att dagen går fort!
HÄRÅ
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)