1. Varför känns spinningpasset som en fet simulerad orgie? Stön, svett, skrik osv. Senast kunde jag bara inte hålla mig för skratt för det lät så himla fult i salen. Jag var ju inte sämre själv och ba: AAAAHHH!! Och sen kom den efterföljande obligatoriska skammen! Man gör inte sexljud in public! Man tänker inte att det låter som sexljud in public! BULLEN, ÄR JAG ONORMAL? Behöver nog en kille ASAP. *skäms och rodnar hejvilt*.
2. Är det inte sjukt konstigt att man inte är mer trött på sig själv än vad man är? Jag menar, man umgås med sig själv hela tiden och man får aldrig ett break (förutom när man sover, men t.o.m då är det ju ens undermedvetna osv). Jag kan, precis som säkert alla andra, bli helt galet trött på mig själv. Men jag kan ändå inte riktigt släppa tanken på att man borde vara ÄNNU mer trött på sig själv. Right?
3. Visst är det läskigt när man väl börjar tänka på att man faktiskt ALDRIG får ett break från sig själv? Jag kommer liksom vara med mig själv varenda minut till dagen jag dör. Och jag kan inte göra något åt det. Min hjärna och mina tankar kommer föralltid vara, såklart, mitt i mitt huvud all the time. Scary stuff.
4. Jag tänker, därför finns jag. Haha.
Puss
YOU GO GIRL!!!!
SvaraRaderaps. KOM TILL STHLM ANNARS VET JAG INTE VAD!
LOVE U
PUSS
/KAbban
Tror inte man stör sig pga att man som människa är så komplex att man ser och upptäcker nya sidor hos sig själv hela tiden. Och förändringen, genom livserfarenhet, faser, stadier, umgänge och åren som går. Hur häftigt som helst att umgås med sig själv tycker jag. Puss!
SvaraRadera