Jag har ju som bekant sökt in till masterprogrammet i genusvetenskap och fylls av ständig längtan varvat med tvivel. Kommer det ge någonting? Kommer jag komma in? Vill jag läsa det här? Orkar jag leva på csn? osv osv osv. Jag har fått veta att jag är behörig till en magister (ettårig utbildning på avancerad nivå) i genusvetenskap på Södertörn med min reella kompetens (arbetslivserfarenhet inom ämnet då jag inte har högskolepoäng i genusvetenskap som räcker för en vanlig ansökan) vilket ju är jätteroligt, men det är ändå mastern (två år) på Stockholms universitet som jag vill läsa. Det handlar dels om att ett år till av kunskap ger så mycket mer men främst för att få möjligheten att i framtiden eventuellt forska. Så, i går hade jag en riktig ångestdipp med hela flytta-plugga-grejen och jag går konstant in på antagning.se och ser om de handlagt färdigt min ansökan och bedömt mig som behörig. Men så gick jag till jobbet idag och ba näe, jag kommer komma in! jag vill ju det här! och så ser jag att det har varit ETT JÄTTESTARKT TRYCK på utbildningarna.
Ooooooorkar inte. Vill bara att det ska bli juli så jag får det (som jag tror) negativa beskedet så jag kan mooooove on with ma life, sörja några veckor och känna mig misslyckad och söka tråkiga jobb.
Först tänkte jag liksom att det handlade om huruvida jag skulle räknas som behörig eller ej (och därmed most likely komma in) men så bara slår det mig med all kraft att näe, det är ju inte bara det det handlar om, det handlar ju också om konkurrensen mellan alla de som faktiskt vill läsa programmet också.
Till grundkursen har över 1000 sökt liksom!? Nu är det ju inte den jag vill läsa MEN ÄNDÅ.
*tar sömnpiller och sover fram till antagningsbeskedet*
Ps. Rent objektivt är det ju jättekul att det är så många som vill plugga genusvetenskap, det ger mig framtidshopp inför disciplinen som sådan och att det finns asmycket vettiga peeps därute som vill förändra, men subjektivt hatar jag dem alla. :( :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar